- Project Runeberg -  Tidsbilder från Göteborg på 1820-talet /
57

(1899) [MARC] Author: Fredrik Åkerblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landshöfdingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men vi må återkomma till den försigtige statsmannens,
Hans Järtas, bref, hvari han till en början anmärker, att han
vore en af de få »svenskar», som i denna nyare tid gjort
Rosen rättvisa. Han lägger härtill, också inledningsvis, att R.
med ögonskenliga äfventyr 1810 och 1811 bidrog att rädda
landet och att, om det funnes »förrädare» mot Sverige, så
skulle just de aldrig förlåta R. hvad han gjort.

Stockholmstidningen »Argus» hade emellertid nu kommit
och kommenterat hvad som kunde ligga i Bryggers
anklagelser mot Rosen och de andra göteborgarne, att de år 1811
hade velat afsätta Bernadotte.

Järta anser icke saken obetydlig. Han erinrar sig, huru
han sjelf sedan år 1814 korresponderade med landshöfding
Wasell om skandinaviska föreningsplaner. Äfven här fördes
brefven af en färgaregesäll. Kunde icke också häraf tillagas
någon svart politisk färgkyp? Man borde visserligen allmänt
veta, att Rosen just afböjde, att engelsmännen »med Gustaf
Adolfs namn och person försökte bekriga oss». Brygger kunde
visserligen ingenting bevisa, men Rosen borde bevisa, att
Brygger vore en fullständig skurk. Järta kände ju Rosens
tänke- och handlingssätt, icke minst genom deras egen
korrespondens och samtalen med mr Johnstone — den i min
inledning omtalade inflytelserike engelsmannen — men alla
kände honom icke lika väl. Färgaregesällen måtte för öfrigt
ha folk bakom sig. Denna gesäll måtte arbeta på någon
hemlig verkstad. Man vore slängd i att fabricera falska rykten.
Man hade omständligt vetat berätta för pigor och drängar,
huru Adlercreutz sjelf måste dö af det förgift i ett glas likör,
hvilket han velat bjuda kronprinsen. Funnes någon mäktig
dold ovilja? Ville man bringa främmande makter att betvifla
vår dynastis fasthet? Ville man inför den allmänna opinionen
söndra konungen och hans högste embetsmän? Ugglas, Toll,
de la Gardie, Rosen, de rike köpmännen i Göteborg skulle
kantänka göras misstänkte att konspirera. Ugglas och Toll
voro visserligen döde, och underkunnigt folk visste, att de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 23:49:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afgbg1820/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free