- Project Runeberg -  Tidsbilder från Göteborg på 1820-talet /
72

(1899) [MARC] Author: Fredrik Åkerblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landshöfdingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag föreställer mig, huru lilla fröken Marianne i hvit
klädning med rynkade ärmar, byxhålkar med tre kappor eller
volanger och med en tyllschal bunden i kors om lifvet —
man styrde ut barnungar också på den tiden — närmade sig
en grupp officerare. Uniformerna, och kanske ännu något
annat, drogo till sig flickebarnen, ja äfven gossebarn, då
liksom i viss mån ännu i våra mera reflekterande tider.

Der såg man en rätt brokig blandning af uniformer.
Artilleriofficerarne liksom ock i allmänhet infanteristerna hade
redan fått vida långbyxor i stället för de åtsittande; ett par
husarregementen, exempelvis Smålands och Mörnerska, hade
deremot fått behålla sina åtsittande pantalonger och sina
ridstöflar; Royal Suedois’ kvarlefvor fortsatte liksom
fotgardesregementena med sina damaskor o. s. v. De civila herrarne
voro mest klädda i svarta eller blå frackar — de senare
vanligen utstyrda med guldknappar — försedda med mycket högt
i nacken uppgående kragar och stora slag, höga hvita
halsdukar i dubbla hvarf kring halsen, krås med kråsnål, ytterväst
och ibland flera undervästar och, enligt allra nyaste mod,
långbyxor som voro temligen vida utom vid fotlederna, der
de voro trånga och nedhöllos med hällor.

Det är sjelfklart, att en större del af officerarne
underhöllo sig med damerna och att lilla fröken Marianne också
blef observerad, om också icke herrarnes samtal i allmänhet
kunde anses afsedda för henne. Major de Mattoni och
kapten de Veau, på Royal Suedois, den förstnämnde kanske vid
denna tid redan transporterad på Hallands bataljon,
underhöllo damerna särskildt genom sin kurtis på bruten svenska.
Delvis obegripligt smicker är ändå smicker. Man kan också
säga artigheter med ögonen. För öfrigt kunde många af
damerna fransyska. De äfventyrslystna officerarne vid detta
regemente hade emellertid nu ingen fast fot i Göteborg.
Manskapet bibehölls sedan långt tillbaka icke i sin
ursprungliga numerär. Man hade haft alltför obehagliga erfarenheter
af dessa soldaters vildsinthet. Man mindes godt ännu i dag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 23:49:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/afgbg1820/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free