Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landshöfdingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera. Till den 8 augusti hade enligt officiel rapport 308
dödsfall inträffat. Antalet växte, dag för dag. Den 13
augusti räknade man 648 döde i staden och förstäderna, den
18 augusti redan 1,687, den 22 hade man kommit upp till
1,770, den 27 till 1,951; den 3 september kunde man räkna
2,257, den 8 september 2,291. Sjukdomen hade då börjat
märkbart aftaga. Den 18 september hade man intet nytt
sjukdomsfall; men den 24 september räknade man, att
farsoten inalles skördat 2,334 lif eller ungefär en niondedel af
stadens befolkning.
Jag skall icke inlåta mig på att upprätta något
dödsregister. I förbigående må nämnas, att öfv.-löjtn. C. J.
Hjerta, Thomas Gavin, snusfabrikör Johan Sjöberg,
stadskassör Rhodin, hamnkaptenen Ture Ribbing, art.-kapten O. D.
af Sandeberg och två bröder Lindbohm, den ene
fortifikationslöjtnant, den andre expeditionskronofogde, voro bland de
döde. I somliga familjer nöjde sig icke härjaren med ett
offer, utan skördade flere. Fru E. M. Flobeck f. Boström
och två hennes döttrar skiljdes sålunda hädan; Isac Lemans
hustru f. Vallentin och hennes dotter, G. J. Billqvists hustru
och fullvuxna dotter, tullförvaltare Bergvall och hans
likaledes fullvuxna dotter, fru Fränkel f. Heyman och hennes
lilla flickebarn, fru Amalia Levisson, Martin Levissons fru,
och deras sjuårige son Ludvig följdes äfven åt.
Till råga på olyckan tittade hungersnöden samtidigt
fram. Landshöfdingen i Halland hade, utan att dertill vara
af lag eller författningar berättigad, spärrat gränsen och
förbjudit all förbindelse med det norra grannlänet. Grefve
Rosen beklagade sig bittert öfver dessa »barbariskt-abderitiska
och ändamålslösa och egenmäktiga upptåg med spärrnings-,
röknings- och karantäns-anstalter».
Emellertid syntes nu i slutet af september faran vara
alldeles öfverstånden. Landshöfdingen och generallöjtnanten
grefve Rosen fick ett hjertligt handbref från konungen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
