Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han synes kommit tillräckligt tidigt för att se och höra
stenregnet och lägga märke till de förfärliga ropen och det
allmänna skrålet och bullret. Han såg, huru småpojkar
plockade upp stenar eller slogo sönder tegel och gåfvo männen
att kasta in i Björnbergs hus. En bagaremästare Zimmert,
tysk till börden, var bland dem som slungade stenar.
Landshöfdingen hörde ropen: »Bränvin eller bröd», och »Bröd, icke
bränvin»! Han hörde, huru fulla pojkar tjöto: »Lefve Finkel»
eller »Lefve Olle». De hade lärt sig skrika, att göteborgarne
icke längre ville bli skinnade på bränvin. Om han förstod,
att de afsågo sin anförare Ola Nyman, derom upplystes intet;
men det omtalades, huru någon vederbörande hade vändt sig
till Ola och befallt honom att uppge sitt namn, hvarpå Ola endast
svarat: »Jag heter Ola efter mor min»! Men Ola fick man,
så vidt jag nu kan erinra mig, aldrig reda på sedan, trots
det att man väl anade, att han varit något slags agent för
punschtrakteringen i eller invid rådhuskällaren, der
källarmästar Landtman nu fick helt annat att göra än att öfvervaka
serveringen åt balgästerna. Den yttre undfägnaden skall hafva
beståtts af fint klädda herrar med »ansigtena neddragna» i de
höga, i många hvarf kring halsen lindade dukarne. När det ibland
ropades: »En konung, icke två», syftade väl detta på
Björnberg, såsom den der var Göteborgs bränvinskung. Icke kunde
hr af Forselles taga det åt sig. När det skreks, att han höll
med Björnberg, torde han dertill icke hafva svarat något.
Folkmassan var ofantligt stor. En större del af Göteborg
synes hafva varit på benen. Man såg täta folkskockningar
och hörde rop äfven utanför Ostindiska huset, utanför Ekmans
och Tranchells hus, der man trodde, att Björnberg hade gömt
sig, utanför Sparre-Sahlgrenska palatset samt framför husen
bredvid Björnbergs. Den vildaste hopen flyttade sig ett tag
till gatan och torget utanför rådhuset, men kom åter tillbaka
till Björnbergs hus! Den tycktes äfven hota residenset, men
hindrades att tränga dit fram genom en piquet af tjugu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
