Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Emellertid blefvo nu våra högre göteborgska
vederbörande mera på sin vakt under den korta tid, som återstod
dem att utöfva en förut nog svag myndighet. Den 31 dec.
1799, i allra yttersta »fin du siècle», utfärdades en kungörelse
af öfverkommendanten de Freese, innebärande en varning för
göteborgarne. Dermed tillkännagafs, att, med hänsyn till
befarade nya oroligheter, generalmarsch kunde komma att slås,
då hela garnisonen skulle rycka ut; och tillsades fredliga
medborgare och medborgarinnor att då hålla sig inne och icke
vistas på gator och torg, emedan det annars kunde hända
dem, att de blefve illa medfarne.
Gubben de Freese synes ruskat upp sig på slutet, men
det blef dock något helt annat, när den barske, tappre finnen
generalen baron Carpelan snart kom och tog makten i
Göteborg efter både honom och landshöfding af Forselles. Då
emellertid baron Carpelan icke omedelbart kunde lemna sin
post i Finland för att här inträda i tjenstgöring, var en kort
tid en annan manlig och kraftig soldat, nemligen öfverste
Belfrage, tillförordnad till höfding i Göteborgs och Bohus län.
Omedelbart lärer det blifvit bättre ordning. Särskildt
införde Carpelan också sträng disciplin bland militären, som, fastän
nu ovan vid stränghet, snart fogade sig i att med oinskränkt
respekt lyssna, då han kort och bestämdt på sin finska dialekt
förehöll soldaterna deras ofog och deras alls icke
soldatmessiga förhållande. Jag har förut talat om landshöfding
Carpelan och om att han genomdref fästningsverkens slopande.
Han var endast kort tid landshöfding här, men han har lemnat
ett hedervärdt minne efter sig.
Jag har sett uppgifvas, att Björnberg efter upploppet
måst upphöra med förpaktningen af kronobränningen. Jag
har dock äfven sett, att han år 1820 om igen hade
densamma; och hans måg, statsrådet af Wingård, omtalar i sina
anteckningar, att hans svärfar gjorde svåra förluster, då han
af fåfänga — besynnerlig fåfänga! — eller envishet lät sig
förleda att på senare tider bjuda öfver alla andra spekulanter
på denna affär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
