Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. De rikaste i sta’n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verk, dels ock, i betydligt större skala, i kommission för bruk
hufvudsakligen i Vermland. Den äldre Hall hade stort
förtroende i utlandet, men när han dog 1803, visade det sig att
den unge John alls icke kunde sköta affärerna. Han var
bland annat alldeles okunnig men ändå mycket egenmäktig i
bokföringen, så att det blef ytterst svårt att öfverse firmans
verkliga ställning, en omständighet som sedan fick sitt fulla
betyg dermed, att rätten måste förklara, att John Halls
räkenskaper icke egde vitsord. Det blef ock snart kändt att de
utländska affärsvännerna började att draga sig för honom.
Jan Lamberg och Carnegie hade en tid förestått den gamles kontor.
Det ansågs sannolikt, att desse skulle komma att öfvertaga
kunderna. Unge John fann det derför klokt, att engagera
den sistnämnde för fyra år såsom utrikes korrespondent,
hvaremot Carnegie förband sig att icke exportera jern eller
trävaror. För denna förbindelse mottog han utom årlig lön en
gratifikation till belopp af 5,600 pund sterling, som Hall och
hans vänner sedan påstodo att han skulle återbära, ehuru han,
så vidt det kunde ske, fullgjort hvad han för denna
betalning förbundit sig till.
Det blef emellertid snart delvis dåliga konjunkturer.
Hall gjorde dumma affärer på egen hand; uppköpte och sålde
stora massor jern med stor förlust. På ett år (1806) satte
han sig i skuld i Stockholm för 100,000 b:co och förpantade
derför jern som — förut var belånadt i banken. Firman kom
i den ställning, att densamma år 1807 måste ingifva sin
konkursansökan. Jag har här ofvan nämnt, hvilka som blefvo
kuratorer.
Det synes som om Björnberg — den som i främsta
rummet skulle öfvervaka konkursboets utredning, då Carnegie
nu snart upphörde med att sysselsätta sig med Halls affärer
— i början skulle haft den föreställningen, att realisationen rätt
lätt skulle kunna genomföras, hvilket också bort vara förhållandet,
då Halls förmögenhet, öfverlemnad till kuratorerna, allmänt
ansågs större än beloppet af hans skulder. Skulderna skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
