Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Homeros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEROS
rande sanden. In över palatsens basaltgolv och
genom templens hallar har sanden yrt, stigande som
en springflod stiger. Död och jordad är den staden,
döda och jordade dess män och kvinnor. Där, i det
innersta av ett sammanstörtat tempel, vart denna
skål funnen. Jordad och död är också den man, som
skar den. Ingen vet hans stånd, börd och villkor,
ingen något om hans livs lust eller smärtor, ingen
den grav, där han vilar, ingen ens hans namn.
Gästvän, du bad mig om en önskan att följa din färd
och välsigna ditt öde. Välan — denne mannens öde
önskar jag för ditt eget!
Men när jag hörde konungen så tala, steg
misshag och förbittring upp i min själ. Vad, ropade jag,
undergången, glömskan, är det då, du har att önska
för mig? Ödemarkens övergivenhet och armod,
en namnlös grift? Skattar du mig och mitt så ringa,
att du dömer utplånandet, uttrampandet,
utstrykan-det som för oss bäst? Vad, du nämner mig din vän
och har detta att önska mig?
Dock, stilla och leende som förr betraktade
konungen den kostbara skålen i sin hand, och han
lyfte den än en gång mot ljuset att genomstrålas
därav. Och liksom hade han icke skönjt min
bitterhet och vrede talade han: Se! Se glansen av
ädelsten, märk färgernas spel, skimret av irrande gnis-
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
