Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Homeros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEROS
en hellensk sångare är jag, och allt är mig kärt,
som är dag och ljus och kraft, allt omkring mig och
mig själv med det, ty hos mig själv känner jag
dagen och ljuset och kraften! Undergången,
mörkret, glömskan hatar jag, ty de vilja det ont, jag
älskar högst, de äro upplösningen, förstörelsen.
Märk, konung: där icke jag själv lever, jag,
Homeros, sångaren, där lever intet. Jag och mitt verk äro
ett. Plåna mig ut och du må plåna mitt verk ut —
det bekymrar mig föga. Högre än allt annat älskar
jag mitt verk, och det man älskar, lämnar man ej
frivilligt ifrån sig. Ärelöst vore det, som övergåve
en man sin hustru, lämnande henne ut åt deras
barmhärtighet, som ville taga henne an. Men du,
konung, du bär dunsten från de många gravarna i
dina lungor och du kan aldrig önska något helt,
högt och brinnande. Nu skönjer jag det och
varför du talade så som du talat!
Stum lyssnade konungen av Egypten på mina
ord. Stum stod han än, sedan jag åter tystnat. Hans
ögon minnes jag ännu — fjärran lågo deras blickar,
sträckta dit ut till den avlägsna synranden, till den
döda öknens stela linje därborta. Och ännu då han
begynte att tala, vilade de därvid, mer än någonsin
förr förunderliga att åse.
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
