Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Homeros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEROS
Gästvän, sade han, bland gravar lär man det
lättare och förr, som envar av de dödliga till slut
skall lära. Det är ej sant, det du talade. Den man,
som färdas bland gravar, han älskar — tro mig! —
hetare, djupare och starkare än andra män, ty han
skönjer minutens kostbarhet med dess snabbhet och
oersättligheten av det, som är i minuten, med dess
obeständighet. Men vad han där lär sig älska högst,
är ej det fladdrande, bräckliga och snabbt förflugna,
ej det lättvunna och ljuva, fjärilar och blommor,
barns joller och kvinnors smekningar, men mödans
offervinst, men det med offer köpta, händernas
och hjärtats verk, det hans själ drömt underbarast
och hans vilja velat ljusast och hårdast. Men tro
mig också däri, gästvän: ju högre och djupare en
man så älskar, dess starkare och hetare önskar han
undergången för det, han älskar. Undergångens
befrielse, undergångens rening önskar han för det.
Sina händer sträcker han mot öknen och ropar: tag
det, täck över det, hölj det! Som ett djupt vatten
vill han, att den skall stiga och skölja det bort,
skölja det rent i det djupa, tvaga det fritt från
besmittelse. Ty allt mänskligt är besmittelse, och
besmittat är det, så länge något av detta häftar
därvid. Du själv, gästvän, är en besmittelse för ditt
verk, du och allt det, som ditt är. Blocket och tyng-
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
