Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra ambrogio
Santa Annunziatas vita kloster sov under
Tos-kanas violblå vårhimmel, och över kullarna på andra
sidan Arnö gled nyets röda månhorn fram bakom
pinjeskogarna.
Blott en var vaken ännu — fra Ambrogio, prior
i Santa Annunziatas kloster av profeten Elias’ egen
orden.
Den vita manteln hade han lagt av sig och stod i
sin svarta dräkt vid fönstret med ansiktet vänt ut
mot natten framför honom.
På det långa, blanknötta ekbordet brann lampan
med ett sakta och hemlighetsfullt sus och,
överskuggade av elfenbenkorset på bordsändan, lågo
böcker uppslagna, vördnadsvärda skrifter av
kyrkans fäder och andra heliga Guds vittnesmän. Men
på platsen framför arbetsstolen voro skrivna
pappersark bredda — blad av hans stora verk om
själens rätta fromhet.
Bredvid dem vilade fjädern. Fra Ambrogio, prior
i Santa Annunziatas kloster, stod vid fönstret och
stirrade ut i den blå natten.
Därnedanför låg Arnos långa dal. Ännu genom
mörkret såg han hur det lyste av blekt vitt från
alla de kringströdda byarnas vita murar och de
hundra blommande fruktgårdarna på bergens långa
sluttningar. Doften från kryddsängar och blomster-
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
