Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra ambrogio
land steg ända dit upp där han stod. I olivlundarna
och de dunkla vignerna spelade cikadorna.
Vårnattens starka vind, som gick fram genom dalen, var
som bruset av ett fjärran sköljande vatten. Och
genom det blå töcknet lyste stjärnornas ögon med
en allt starkare och hetare flamma, medan
månskäran, nu allt blekare, sjönk över den slumrande
jorden, en silverbåt buren av den ändlösa rymdens
strömmar.
Men vid hans fötter, där klostrets höga murar
bergbrant stupade nedåt, låg den stora dalen med
sina torg och befästa palats, sina spiror och
kam-paniler, inom sina portar och vallgravar. Där
tindrade ännu här och var i fönstren av ljus eller
lampor, och i hertigens trädgård brunno fackelbål i
höga järnkorgar.
Sam där ej i luften en lösryckt ton av spelande
lutor? Studsade ej över taken ett fladdrande eko
av skratt?
Det var så. Hertigen gav en fest, en av de
präktiga och strålande, av vilkas rykte hela Italien var
uppfyllt. Där spelade lutorna, där skrattade unga
kvinnor höga och lyckliga skratt, där lyste
facklorna och sjöngo hertigens sångare i de öppna
kolonnhallarna.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
