Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra ambrogio
henne. En liten fattig, för längesedan vissen ros
var det bara, utan doft och utan skönhet, en blek
blomma plockad på en fjärran kyrkogård en enslig,
sorgsen solnedgång, ett litet ting, som Guds
stränghet icke kunde begära av honom ... Men också det
hade han offrat, också det givit. Över
fönsterkarmen i detta samma fönster och en natt som denna
hade han kramat det samman i sin hand, kramat
till stoft de sköra, vissna bladen och strött ut dem
i mörkret för vinden, som susade genom
trädgårdens cypresser. Och i det lilla kärlet av
genomskinlig kristall hade han låtit innesluta den kostligaste
reliken i Santa Annunziatas kloster, ett annat, men
heligare blomster är detta stackars jordiska, som
han givit till pris, en ros från det törnesnår i
Get-semanes örtagård, av vilket vår Herre Jesu Kristi
lidandeskrona blivit skuren.
— Ja, ja, Herre och Frälsare, också detta, också
detta...! Det sista, det mest älskade...!
Var det för de avlägsna lutornas skull, som så
trånande och outtröttligt spelade sina sjungande
melodier, var det för de sömnlösa cikadornas, var
det för den tunga blomsterångan strömmande ur alla
öppna blomkalkar, som denna natt fra Ambrogios
tal steg och föll så spänt darrande, så likt ett högt
anropande, som förnumme han något okänt fient-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
