Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Legenden om fra Ambrogios fromhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
legenden om fra a m b r o gio
i dominikanerns svarta kåpa — det var Ranicro
Chiericato, vars huvudskål en mörk natt klövs av
Ambrogio dei Lunaris svärd ...
De voro det — från altardukens iheliga hade de
stulit deras kläder och ryckt till sig deras fromma
igenkännelsetecken, genom makten av ett ont
signeri rövat deras platser.
Eller...
Eller — var det så, att de alltid stått där, alltid
haft sina platser där, fastän han ännu aldrig märkt
det i altarrummets eviga mörker ... ?
Och att han, då han vid detta samma altare vänt
sina blickar mot dem och ärat med sina böner och
sitt lov Guds saliga bekännare och martyrer — att
det var till dem, hans blickar sökt sig, att det var
dem, som han ägnat sin andakt och sin åkallan ... ?
De, jordiska män och kvinnor, hans unga,
fåfängliga års förtrogna, vänner och fiender, högättade
kvinnor och liderliga kurtisaner... De, han trott
sig för länge sedan strukit ur sitt minne, förbannat
ur sitt hjärta, de hade gömt sig kvar i hans närhet,
i själva detta hjärta, så som denna natt det varit,
som klingade lutornas melodier i hans egna
öronmusslor, som bar han blomdoftens förföriska ångor
med sig i hårkronan kring sin egen tonsur — i detta
hjärta så föga helgat och renat att till och med det
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
