Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
Aja, det var nog sant, att kanslirådet länge varit
illa sjuk och det var tydligt nog, att han förstod,
att han inte hade så värst långt kvar. Det var väl
därav den kom, denna sällsamma ömhet, som
tidigare varit ersatt av ett slags kärv skämtsamhet, en
litet vresig faderlighet, vars botten av vänlig
godmodighet bara smått förstulet kom i dagen. De
sista två åren hade också varit svåra, bröstvärken
satte i och hostan gav .nätterna föga ro. Då
amanu-ensis Stechau var uppe, ville kanslirådet gärna röra
sig litet, men fick taga den unge herrn under armen
och vid den bara hasa sig några steg över golvet.
Den stora, tunga kroppen behöll sin volym, men det
mjuka köttet hängde nu i tomma påsar både kring
giporna i ansiktet, kring revbenen och den breda
gumpen — Norberg såg det, när han hjälpte
kanslirådet i skjortan om morgnarna. Det var ingenting
bakom det slappa istret. Allt gott, han i sina dagar
satt i sig, blev bara kvar som utätna slarvor och
torra skinn. Han hade börjat knota så smått, men
mestadels var han fortfarande munter och kunde
då och då taga ett parti domino med systern eller
rent av pyssla framme vid fönsterbordet med sina
kära slantar och medaljer, som Norberg fick plocka
fram på deras tabletter ur valnötsskåpet i
sängkammaren, han en gång i Paris köpt för stora, stora
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
