Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
lad. Men denna morgon hade han legat alldeles
stilla. Kammartjänar Norberg hostade ett slag igen.
Kanslirådet låg på rygg, så som han tyckte om att
ligga, med de stora, litet svampiga händerna över
bröstet och den gula, toppiga silkesnattmössan en
smula ned på högra örat med tofsen snett -ned över
kinden — en sovande harlekin skulle man kunna
säga. Den stora, tomma buken stod som en
uppblåst säck upp under det stickade ripstäcket. Det
var alldeles som vanligt. Det var bara det, att
kanslirådet inte vaknade, då Norberg hostade, och att han
inte svarade, då Norberg, med bock efter bock och
den ena lilla diskreta skrapningen med sulan efter
den andra, sade ifrån, att nu var klockan åtta. Då
begrep kammartjänar Norberg med ens, att det var
skett. Att kanslirådet var död.
Först, sedan beröringen med den kalla handen
övertygat honom om det fruktansvärdas verklighet,
hade han bara tagit ett par steg tillbaka över golvet
och blivit stående där. En stor, en våldsam och
uppriktig smärta bröt upp i honom. Hans käre
herre, hans älskade herre sedan mer än trettio år
tillbaka...! Han hade varit en så god herre. Han
hade sådana lustiga små blinkningar i ögonvrårna,
han slog Norberg i ryggen med en trygg, stark
labb, då han var på gott humör, och han hade alltid
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
