Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
så frikostiga presenter vid sidan av lönen, som, hur
kanslirådet hade det själv, aldrig mankerade; vid
var jul var det alltid två par vita ullstrumpor, en
röck av blå korderoj och ett skålpund knaster, för
att inte tala om mången blank och rund speciedaler,
då det blivit litet sent i vänlaget vid punschbålarna
och piporna och Norberg fått ta en eller annan av de
förnäma herrarna därinifrån under armarna i
trappan och hjälpa honom in i räcken, som höll därute
på Götgatan.
Det var sorgen över förlusten av en avhållen
husbonde, en kamrat i ömsesidig hjälp och dagliga
trätor, som allra först kom -den gamle trotjänarens
kupiga, vitblå glosögon att vattnas av gråt och fick
hans händer att lyftas och i hjälplös vånda vrida
sig kring varandra. Han sörjde som en liten pilt en
kär far. Men denna sorg var bara de första
minuternas ...
Något annat, något honom själv ännu mer
närkommande slog plötsligt ned i honom ...
... och på en gång stod han där förstenad, med
det där sättet av isig skräck tvärs genom kroppen
— stod där med de långa armarna hängande efter
sidorna mitt på golvet i rummet, som den sena
decembermorgonens snöfallsgryning fyllde med sitt
orena, skumma ljus ...
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
