Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
egna, ovissa bekymmer. Och nu var kanslirådet
död... Och han, Lasse Norberg, alldeles, alldeles
ensam... I det stora Stockholm... I den stora
världen...
Fru Robsahm, systern... Ä nej, hon kunde väl
inte låta honom gå så där... Naturligtvis skulle
hon ersätta honom för vad han lagt ut under
kanslirådets sista tid, då han inte velat störa om pengar
— mat och medicin och gazetterna från
Gjörwell-ska boklådan vid Stora Nygatan. Kanske också
hans egen hyra, som ju inte var betald på två
månader...
Men fru Robsahm... Det var ju ett rejält och
gentilt fruntimmer på alla sätt, för den delen, men
lik bror sin — nej, det var hon inte. Då hon talade
med Norberg, var det alltid, som såg hon rakt ut
över hans huvud och det kom en liten snörvling i
näsan, då hon svarade på något, han vågat vädja
till henne i. Hon hade aldrig sagt honom ett ord
till tack eller uppmuntran för att han en så lång,
lång tid gjort så gott han kunnat för det stackars
kanslirådet — och Gud visste nog, att det inte alltid
varit så lätt. Inte en slant till dricka eller en fråga,
om det var något han var i behov av, sedan
kanslirådet själv inte kunde tänka så mycket på sådant.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
