Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
Fru Robsahm — nej, håken skulle veta, om hon
hade något till övers för honom ...
Men hon var ju den enda kvarlevande av
familjen. Bankofiskal Berch i Posten, brorsonen, var
borta redan, annars visste han nog, var han hade en
vän. Och fru Ljungberger... Som varit så lik sin
bror, mycket mer än fru Robsahm, trind och
trevlig, med små feta fingrar, som de många ringarna
klämde till korvar, och med små gropar i kinderna,
som varit röda och unga ända upp i hennes
ålderdom. Man behövde bara se henne, fru Robsahm,
så mager hon var, med fiskbenslivet stickande ut
över en alltför tunn bak och med långa, rödfnasiga,
knöliga handleder för att märka, att, så syster hon
var, var hon av annat blod. "Men också fru
Ljungberger fanns inte längre ...
Å, Herre Jesus Kristus — han, gamle Lasse
Norberg, vart skulle han gå ? Spart ihop hade han intet,
det hade lönen inte räckt till för. Och hyran som
inte var betald ... Bara han inte varit så gammal —
men så gammal som han var, skulle han ha svårt
att få ny tjänst. Och annat kunde han inte än att
gå och pyssla och vippa av och bädda upp och ordna
med litet mat...
Den ville aldrig gå över, denna skräckens
darr-ning, som riste genom kroppen...
7-
— af Ugglas, Afrodites leende.
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
