Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
närmast, gripa den och — i någon vansinnig
förhoppning om hjälp — trygga sig vid den. Men han
vågade inte. Allt vad han vågade, var att fatta en
av de stora fötterna, som avteoknade sig under
täcket, och beröra den med fingrarna, som vore den
den hjälpande handen, han sökte. Han pressade den
mellan sina egna stackars vissna händer, smekte
den, vaggade den fram och tillbaka och tryckte den
våta kinden mot den, där han kände den under
täcket.
2.
Så småningom kom han till sig igen.
Han måste underrätta folk, se till att det blev
vidtaget, vad som borde vidtagas vid ett dödsfall.
Först måste han till fru Robsahm.
Han kom ned genom trappan och ut på gatan.
Det var bara två dagar till julafton, det var livligt
därute, bönderna kommo med sina slädar från
Skanstull och folk gick ut och in genom
kramvarubodarnas dörrar. I gatans fond såg han Tyska
kyrkans smala spira bara som ett halvt utsuddat streck
genom den täta luften.
Så fick han sitt ärende uträttat och följdes
tillbaka av fru Robsahm, som snubblade i drivorna
över sin alltför långa kjol och kinkade över, att
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
