Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
blanka på rockskörten och nötta där de spetsiga
knäskålarna gnagt. Mässingsspännena på skorna
hade börjat ärga — det hade aldrig blivit av att
bedja kanslirådet om något nytt dessa sista
besvärliga år. Från tröskeln hörde han orgorna och de
pustande tuborna till piltarnas klara sång från läktaren
och då och då ett ord av doktor Bålds personalier.
Då allt var över började redan eftermiddagen
beslöjas och kammartjänar Norberg smög sig hem
till sitt. Stegen voro dröjande och släpande, som
sugande fast mot marken. Götgatsbacken ville
aldrig taga slut. Och i hjärtat satt tungsinnet, allt mer
och mer svartnande för långsamt naggande groll
och bitterhet. Minnet av de glada middagarna var
för länge sedan förvandlat däri.
När han var framme, listade han sig så oförmärkt
som möjligt upp på sin kammare på gaveln längs
den smala trätrappan, som ledde ditupp efter den
stockbyggda träväggen. Han ömsade kläder, drog
på den mullvadsgrå röck, han brukade till vardags,
och hängde helgdagsstassen på sin krok på väggen.
Då han drog av de svarta ullstrumporna och bytte
dem mot de vanliga vita, suckade han litet — han
såg, att de redan voro så mycket stoppade, att Gud
skulle veta, hur en ny stopp skulle kunna anbringas
där. Så gick han några villrådiga varv över golvet,
los
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
