Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
han hyrde hos, för att få sin kvällsvard och språka
före sängdags i hennes varma stuga. Men fastän
han sade sig det den ena gången efter den andra, till
sist nästan som gav han sig själv en befallning, kom
han icke därhän. Det var, som gruvade han sig för
något, som stod i samband med besöket därnere,
något obehagligt, han i det längsta ville undvika.
Han blev sittande kvar, frysande, stelt stirrande ut
i det alltmer tjocknande mörkret.
Till sist kom han dock nedför trappan, knackade
och släpptes in. Det var, som han väntat, varmt och
inbjudande därinne. Det brann på spisen under den
kalkslagna kupan och eldskenet fladdrade upp över
taket med dess långa brödstänger och grova
köttkrokar. Madam Een tände ett ljus i en malmstake
på bordet i hörnet, där kammartjänarens varma
mjölk och rågkaka voro framsatta.
Sedan han ätit, fick han berätta om begravningen,
ståten och gästerna, som varit med. Men han gjorde
det trögt, långsamt och smått olustigt. Madammen
höll sig också mest tyst, bara med en fråga då och
då över axeln, medan hon pysslade med något borta
i spisen, där elden nu efter hand fick gå ut.
När allt var berättat slut, kom det ändå från
henne — hon stod alltfort med sin breda rygg utåt
rummet och rörde med en slev:
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
