Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
mötte han en bärstol — en vacker en med lackerade
dörrar och guld kring rutorna — vars lakejklädda
bärare omilt stötte honom åt sidan. Ur dörren till ett
kaffehus, där man ännu höll öppet, trängde sig en
hop skrålande petit-maitrar — kunglig sekreterare
eller kammar junkrar — med svängande kanelrör
och rödbrusiga på pannorna under de vita
perukerna, som farit på sned och vilkas rufsiga
öronlockar raknat i värmen därinne. Några lösa
nymfer med pälsbrämade salopper hängde dem i
hälarna. Han steg undan för dem, men fick ett
glåpord i förbifarten. Han passerade hörnet av
Gråmunkegränd och såg nedåt Nygatan den smala
fasaden av det Robsahmska huset. "Där sitter man väl
också framför den sköna, blommiga ugnen med eld
i", tänkte han. "Knäpper nötter och smuttar på sitt
glödgade vin." Men där kom ingen ihåg honom.
Vid gatans mynning kom blåsten svepande igen
uppför södra strömmen. Nu märkte han först
riktigt, hur kallt det var — förfärande, förpinande
kallt i denna obarmhärtigt klara, stjärngnistrande
månnatt. Han frös längs benen genom de slitna
ullstrumporna och de alltid svullna handlovarna
ömmade i muddarna, hur djupt han än körde ner
dem under rockfickornas lock — varannan gång
den ena handen, varannan den andra, allt medan
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
