Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
frostflimret på rutorna runtomkring, måste han
dock säga sig, att i alla fall — i alla fall voro även
dessa mörksens styggingar hellre att föredra än det
ohyggliga, ensamma, hela denna frysande
övergivenhet därute, som skulle vankat, ett spöke själv,
vid hans sida, den ena tomma gatan efter den andra
upp och ned...
Han slog ett -kors för sig. Något skulle det väl
hjälpa, hade han hört.
Så sökte han en psalmvers att läsa ur minnet till
beskydd och mod, men han mindes dåligt, ord och
rader snärjde sig kring varandra, kommo tillbaka
på fel ställen och gledo isär. Men han ville inte vara
rädd —skulle inte vara rädd — skulle försöka inte
vara rädd. Han skulle låta bli att tänka på allt det
där omkring sig. Han skulle inte sitta där och
grunda på alla dessa osaliga hedningar, som gått
omkring med allt detta guld och silver kring
halsar, armar och fingrar, givet dem av Satan i byte
mot deras eviga frälsning, hur dessa kors och
hel-gonbeläten sett vantroende krypa på knä framför
sig, kyssa, mumla, läsa på radband och anropa
gudlösa namn på gudlöst latin, hur dessa stela
silverarmar, dessa gula knotsplittror och blodiga
martyrhuvuden gjort under och trolldom till odödliga
själars förförelse och den helige Herren Guds för-
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
