Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Kammartjänare Norberg och spökena - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kammartjänare norberg
sande som dragna svärd och gripande med köttlösa
benrangelshänder. Mörkrets värld och de till
mörker dömdas värld var det, som steg där bakom
honom, hotande, pustande av köld och ödslighet ur
vädrande näsborrar, sniken på rov, sökande efter ett
grepp kring en het och tillsnörd strupe. En
stormvind var det, som steg med knäppningar och vin
och hesa skrik och muller av avgudadyrkares dova
skinntrummor, svepande i vrede långt bortifrån
fram över honom, som dristat sig in i detta, det
förborgades rike.
Han hukade sig ned. Han vågade ej se upp. Han
slog händerna för ögonen.
Han väntade det bara — greppet kring strupen,
kramningen kring axlarna, som skulle bryta
skulderbladen sönder och samman. Han kände som ett
trevande tag kring bröstkorgen, väntade ett bett i
nacken. Nu, nu...
Men ingenting skedde. Det var, som om pusten
dragit förbi, stormen tvinat ut i en lång, klagande
suck. Hastigt vände han sig om. Ingen var där. Det
han stirrade in i, var bara en enda gränslös
ödslighet, en enda tom ensamhet, lika stor som hans egen,
en beklämd sorgsenhet, som bara teg, andades,
skalv. Det var honom, som stode bakom honom en
disig krets av några, han visste ej vilka, som tysta
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>