Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Thanatos på Tottegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thanatö s pa tottegarden
hon upphört att med sin hand utmäta dess rörelse.
Hon hörde mannen och barnen var dag skjuta
dörren upp till kammaren, träda fram på tå till sängen,
rädda att störa, och med viskande röster tala till
varandra. Hon såg deras bekymrade miner och hur
det ibland kom tårar i deras goda ögon. Någon
gång orkade hon till och med le mot dem och klappa
en handlove eller en liten våt kind. Ack, att de
skulle ha så ont för hennes skull...! Bara hon haft
kraft att tala — hur mycket, mycket skulle hon icke
haft att säga honom, hennes käre, sorgsne Emil,
ord av tröst och kärlek... Denne store, aldrig
riktigt utvuxne pojke, som hon höll så mycket av med
hans valpiga, oviga kropp och detta litet försagt
skygga i hans sätt att smeka och visa sig öm på...
Och barnen ... Frida, den präktiga, duktiga Frida,
nittonåringen, hennes egen högra hand och hjälp i
allt, med sin starka, friska hy, spända byst och
sina flinka händer, som nu fingo taga i, där hon själv
släppt... Fredrik, seminaristen, älsklingsbarnet,
hemma redan för jullovet, med sin bågiga panna,
bakom vilken han bar alla sina underliga, vackra
fantasier och vars mörka stämma ibland smekt
henne som sällsam musik, så att hon rent av velat
gråta utan att veta varför, då han någon
söndagskväll — medan det skymde utanför och de kommit
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
