Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Thanatos på Tottegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thanatö s pa tottegärden
och allt till slut blivit tryggt, bragt i hamn och utan
ängslan för morgondagen ... Men då var hon
utsliten, förbi, förbrukad, tyckte sig inte längre ens orka
glädja sig däråt.
Bara ett var skönt, skönt: att få vila. Få kasta
ifrån sig alltsammans, sjunka ihop och andas ut.
Bara, bara det...
Ett ögonblick stäng henne tanken: kunde hon
det? — hade hon rätt till det? Men den som gjort
sitt och gjort det så gott han kunnat och helt enkelt
inte förmådde mer — jo, han hade rätt till det! Allt
skulle ordna sig ändå utan henne, hon behövdes inte
mera. Nu sedan Emil fått det långa, säkra
arrendet på så goda villkor under greven på Loby, här
på den vackra, välskötta Tottegården, nu redde det
sig, huset stod på stadiga fötter och Frida skulle
stå för hushållet, hennes präktiga, snälla Frida, hon
var gammal nog för det, hon kunde alltsammans lika
bra som hon själv. Hon hade själv gjort nog — sin
plikt och litet till, tyckte hon. Ingen kunde förebrå
henne, att hon svikit i något och att hon nu gav
sig till det, hon så mycket längtat efter: den långa
vilan ... Kanske skulle de, de andra, gråta litet över
henne och känna det ensamt efter henne — men
det skulle gå över snart, det skulle väl mest vara
därför, att de kände det så ovant och besynnerligt
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
