Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Thanatos på Tottegården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thanatö s pa tottegärden
bröstet, svikande nu så många vissa, lyckliga löften
— kära plantor och örter, som gingo ut, sörjda som
små barn, man i uppoffring och outtröttlig möda
pysslat med, vårdat och strävat för, men som ändå
bara fälla ned huvudet och andas bort sin lilla
själ... I sitt öra hörde hon det klingande
kedje-rasslet och glada råmandet från hödoftande
foder-bord, blandat med det lustiga bräkandet från kättar
och bås — men i nästa sekund irrade en bekymrad
tanke till den där kon längst borta i raden, som
kostat så mycket pengar och nu skulle kalva för
första gången, eller till de oroande ryktena om
kastsjukan hos besättningen på Drevsnäs, som man ju
hade alldeles in på knutarna ... Älskade gestalter och
ansikten skymtade bredvid henne. Där voro de igen,
mannen och barnen... Hon såg på dem, länge,
forskande, som man kan göra, då man vet, att man
sitter gömd i lä, så att ingen kan upptäcka, hur
rannsakande man betraktar... Hur många steg
hade de inte gått tillsammans, Emil och hon, hur
god hade han inte varit, hur glad och jämn. Tålig,
stark och ihärdig — men också det mindes hon nu,
att det i alla fall hänt, de första åren då allt ännu
varit så tungt och besvärligt och det inte sett ut
som någon råd med arrendet, att han kunnat brista
samman i en alldeles översiggiven och våldsam gråt,
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
