Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
utsträckt i det bruna fjolårsgräset på marken,
manövrerande haubitsen. Ännu denna dag kunde
han känna den lätta kylan av stålpipan i hårrötterna
och höra det där väsandet om desertör och stackare
ur en mungipa, där brun tobakssaft bubblade. Än
en gång — två gånger, flera gånger kanhända
under loppet av de korta tio eller tolv minuter, det
hela varat, men som för honom varit lika många
de fördömdas evigheter, hade han känt detsamma
och hört detsamma, då han — driven av denna
blinda skräck, han ej kunde betvinga — gjort någon
rörelse som för att draga sig ur ställningen, tillbaka,
fly, fly... Runt omkring bara döda och döende och
de två ensamma där bakom den lilla eländiga
metallpjäsen, som de matade med föda, så het redan, att
den kunde springa för nästa skott... Från andra
sidan åbrädden ett enda oupphörligt knallande
genom den lättande dimman — blixt och knall —
men han hörde knappast mera, såg knappast något
mera — bara detta skalliga, trähårda huvud utan
mössa, som var den där förbannade sergeant
Schmidts, hans enda kamrat och hans dödsfiende
— bara denna stela, grå blick ur ett par ondskefulla
ögon, då de plötsligt vändes i ett kast åt sidan,
samtidigt som den ena handen gjorde en rörelse
mot det öppna revolverhölstret vid bältet... Tills
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
