Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
födelsedagarna, namnsdagarna. Grünstettens hjälte
— anropandet av det levande vittnet till de år, då
riket grundades och dess ära beseglades, han kunde
det utantill, det tog aldrig slut. Mycket menade man
väl efter hand inte med det, men det var blivet en
rit redan, som inte kunde försummas, han själv
blev så van vid det, att han knappast fäste sig vid
det, men något vände sig därvid i alla fall alltfort
inombords och ännu i vanans förslöing av den
första, otåliga reaktionen förnam han det som en
sur smak i munnen.
Dock, det kunde ha stannat där — med denna
sura smak bara och detta hemliga obehag. Det hela
var ju blivet ett trådslitet gammalt galaplagg i
garderoben, som man måste finna sig i att dra på sig
då och då, som hängde obekvämt nog, då det måste
därhän, men som snart åter kunde få peppras in
igen. Men så — det nya kriget! Det nya kriget och
de nya hjältarna! Och med de nya hjältarna
bleknade ej glorian kring de gamla bort, tvärtom. Deras
eget dåd fick ny aktualitet, bars upp av den nya
tidens patriotiska högflod, heroiserades än en gång
till ett nytt släktes begrundan. Den gamla
generationen, den som var dömd att sitta hemma nu och
se skimret kring sin egen märklighet blekna bort i
glansen från de nya bragderna, hämnades sin obe-
186
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
