Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
instoppad över halslinningen, och med den andra
smussla fram ett hopvikt papper ur bakfickan på
fracken, stryka upp över händerna de allt för vida
manschetterna, harskla igen och börja:
— Käre gamle vän, jag är ingen talare–-
men på denna din högtidsdag–-göra mig
till tolk för–-tills det så kom:–-
vår stads frejdade hjälte–-
Nej, han stod inte ut! Han måste bryta sig ut ur
det — måste. Kosta vad det ville! Han hade lidit
av denna oärlighet så länge nu, att han inte kunde
mera. Han ville inte gå vanärad därav i sin grav,
som en ärlig man ville han vila där, när den stunden
kom, inte ligga där i det svarta med den
oavlyf-tade lögnen som ett ton bly över sitt gamla bröst.
Han ville en gång i sitt liv kunna lyfta sin panna
utan att känna rodnaden krypa över den, han ville
äntligen en gång kunna se en annan i ögonen och
säga: Ja, jag var en feg stackare, både den gången
och länge efteråt — men nu har jag upprättat mig
själv, för nu har jag sagt sanningen!
Det var den, sanningen, han skulle säga. Nu, i dag.
Nu vid festbordet...
Inför alla dessa människor, mitt i ansiktet
på dem...
Han måste förmå det...
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
