Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRüNSTETTENS HJÄLTE
Han måste i dag taga på sig allt, som fordrades
av denna akt av befrielse och rening: skammen,
vanäran, föraktet, de bedragnas raseri över att vara
bedragna. I detta ögonblick kände han det redan
över sig — såg alla de uppspärrade, stela ögonen,
de gapande munnarna, de ondskefulla leendena —
hörde sorlet bakom sin rygg, då han vände sig om
efter att ha gjort sitt verk, sarkasmerna, de
hånfulla tillmälena, över axlarna tyckte han sig redan
känna käppar, som slogo, en skur av slag... Men
han skulle bara gå — gå bort. En död man, en
till-spillogiven — men en fri man, en ärlig. För första
gången i sitt liv.
Jo, jo — han måste...
Plötsligt ryckte han till. I håret fuktade det av
kallsvett, som bröt fram. Det var som kylan av
stålet i en revolvermynning... Däruti från hörde
han röster, steg i trappan, skratt. Gästerna började
samlas. Nu ...
— Albrecht, Albrecht, de äro här redan och du
står bara där! Fru Debringer jämrade åter i
dörren, de små feta kindpåsarna över munvinklarna
skälvde av upprördhet.
— Jag kommer.
Alltså,..
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
