Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
Han krängde fracken på sig och steg ut till de
församlade i förmaket.
Man såg, att han var blek. Men han slog bort
alla undersamma frågor med ett litet stelt leende.
Litet trötthet bara efter förmiddagens
uppvaktningar.
Man gick till bords, par om par, arm i arm, helt
högtidligt. Själv förde han borgmästarinnan.
Tjänarna började serveringen. Buljong i kopp — allt
var så fint. Han såg som genom en dimma.
Hustrun mitt emot — hon var i svart siden med en bred
guldkedja kring halsen över den höga barmen och
en stor granatbrosch vid halsen — det var som vid
silverbröllopet för länge sedan... Borgmästarens
stora, magra skrivaransikte över den litet vårdslöst
knutna halsduken, med dess svällande åder längs
ena tinningen bort över örat, som gav honom
utseendet att alltid gå med en penna stucken in bakom
det... Gamla fröken von Kranische från
riddargod-set strax utanför staden, det högsta hönset i korgen,
med sina många anor och sin evigt romantiskt
vat-tenblå blick i de mot taket vända ögonen... Hon
var placerad vid hans andra sida och sade honom
då och då något poetiskt eller bildande, medan han
bara satt där och iakttog, hur den stora, sneda, gula
tanden i hennes överkäke lämnade ett spår efter sig
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
