Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
trodde, att det var något slags skämt. Men efter
hand hade det blivit alldeles stilla. Mitt i en stum,
häpen krets stod han där med det orörda glaset
framför sig.
Sagt... Fullbordat! Ingenting mer att göra eller
tillägga. Bara försvinna... Han tog ett steg
tillbaka, han hörde stolen bakom sig stötas omkull,
han böjde sig ned och reste upp den, ännu i detta
ögonblick fången i sina borgerliga ordningsvanor.
En sekund raglade han till. Så vände han sig —
vände helt om på klacken och gick. Med stela,
tomma ögon tvärsöver golvet mot dörren därborta
— milatal långt borta, tyckte han, en prick på andra
sidan jordklotet...
Tills han äntligen nådde den, sköt upp den och
var försvunnen bakom den.
Det var mörkt därinne. Klädesplagg voro
utslängda över stolarna och hade här och var hamnat
på golvet. Därute snöade det alltjämt. En lykta på
trottoaren fyllde rutorna med deras ännu ej
nerdragna gardiner med ett blackt, mjölkigt ljus,
sträckande fönsterkorsets skugga snett in över
mattan. Tungt kastade han sig omkull på soffan vid
väggen, där det var skummast, med ansiktet mot
tapeten. I det han gjorde det, kände han mot sin
kind järnkorset i frackuppslaget. Han ryckte det
13.
— af Ugglas, Afrodites leende.
193
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
