Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
loss så häftigt, att sidenet slets sönder, och kastade
det långt ut på golvet. Sedan låg han bara, som han
låg — slappt, orörligt, utan att gitta tänka eller
känna något mera.
Han önskade bara att få sova, sova. Domna bort.
förblöda som ett skjutet djur.
Allting tyst... Däruti från matsalen hördes
ingenting längre. Det var, som om jorden öppnat sig och
slukat honom i dödens stillhet. Det var skönt. Men
själva denna dödstystnad var full av hot och
mummel. Och småningom, efter hand, var det, som om
detta mummel stigit till ett sorl igen — han lyddes
— ja, riktigt, det var däruti från... Enstaka röster
— sedan allt flera — den ena efter den andra...
Plötsligt skrattade någon ...
Ja, han förstod — nu var det kommet så vitt.
Tungorna hade kommit i gång, pratet började, den
häpna förstumningen hade lösts i indignation och
bestörtning. Nu begynte det — nu sutto de där
och lade ut det hela, dömde de honom, klädde de
av honom in på hans fattiga, nakna, eländiga kropp,
spottade de efter honom, skrattade de åt honom.
Nu, nu... Nu sattes det glödande järnet på hans
axel. Allt det han skulle få att bära till sitt livs
sista dag, det bryggdes ihop därute nu under
skadeglatt hån och förakt.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
