Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Grünstettens hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grünstettens hjälte
Och med ens, så tydligt som om någon viskat det
i hans öra, blev allt honom klart: detta var då den
enda möjliga förklaring, man kunde tro på — detta
var hela den enkla lösning, som kunde tagas för
god, av det som varit ett livs sorgespel! Vad han
skulle säga, vad han skulle bedyra — man skulle
slå bort det med ett skämt, som en gammal mans
griller... Ja, det var så — det hade gått för långt,
för länge hade han låtit lögnen gro, så länge att
den inte kunde ryckas upp mer, att den satt fast,
där den planterats, och fast utan återvändo. Man
skulle aldrig tro honom. Man skulle bara skaka på
huvudet och le litet medlidsamt och generat. Han
skulle aldrig bli fri! Aldrig få lyfta huvudet högt!
In i sin grav skulle han gå, som han levat — en
ärelös, en oförlöst. Hans stora, hans befriande
gärning, den som kostat honom så mycket — en
sprit-omtöcknads sludder, de vurmiga fantasierna hos en
gubbe, som började gå i barndom och rörde ihop
slarvorna av minnen från länge sedan! Det var
alltsammans.
Lögnens paradoxala vedergällning! Nemesis!
Nemesis hade finare och grymmare metoder än
att dräpa till rakt framifrån i pannan.
Så hårt straffade då Gud — inte med det straff,
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
