Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Åke och Roy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ake och roy
honom med alla de pjollrande tilltal och smeknamn,
som han hört stora människor använda, då de talade
med små hundar. Han kunde flyga med honom
genom rummen, buffa honom över linoleummattéui
i köket, så att han ylande åkte kana på alla fyra
tassarna, jaga honom med en papperssmälla på hans
fumliga och drulliga ben kring golven in under
skänken eller matbordet och slå kullerbytta i
ottomanen. Aldrig hade de hederliga och allvarliga
möblerna i portvakten Karlssons solida lägenhet
tänkt sig behöva uppleva något sådant —
ottomanen knarrade i sina gamla reumatiska resårer, det
skrek aj! i byråns lösa faner, då det tornade i dess
hörn, grammofonnålen hickade till av förskräckelse
mitt i den vackraste schlagerplattan, då det
förfärliga djuret satte i med sitt puttefnaskskall, just som
charmören åkte upp i sitt känsligaste darr, och
värmeelementet under fönstret, som lullat till så sött
efter musiken, började fräsa som en gammad
yrvaken tant, vilken plötsligt blir väckt ur sin tupplur.
Ja, det var förskräckligt och mamma viftade med
händerna och hyschade, men roligt var det. Så
outsägligt roligt, att ingenting i världen kunde liknas
därmed.
•Men hur roligt det var, fanns det ändå något,
Åke ’höll allra mest av. Det var att helt beskedligt
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
