Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Åke och Roy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åke och roy
och vad ville hon med Roy? Han hade aldrig hört
talas om någon justitierådinna. Men då såg han
därinifrån genom dörren, som lämnats halvöppen,
en lång, rak, fin fru, som han kände igen och som
nu stod därute i farstun — ja, det var
justitie-rådinnan, ja nu mindes han, hon två trappor upp
–och var det inte så, att egentligen var det hon,
som hade Roy, och att Roy bara var lånad ut till
Åke?–jo, jo, han började minnas nu. Och
något förskräckligt började långsamt gå upp för
honom...
Men detta var ju någonting alldeles orimligt,
något alldeles oerhört! Nej, det var alldeles omöjligt
— inte kunde de komma och taga Roy ifrån honom,
det var ju alldeles uteslutet... Roy, han var Åkes,
jo, det var han, inte var han justitierådinnans, fast
hon kanske på något sätt, som var svårt att förstå
sig på, kunde ha rätt att säga så, hans var han,
för Roy var Åkes vän och Åke var Roys och
justi-tierådinnan kunde aldrig vara Roys vän lika
mycket som Åke, därför var lian hans, hans, bara hans,
de kunde inte skiljas, de ...
Och han slog sina armar, stackars små rädda,
darrande armar, kring Roys hals, han skulle
beskydda honom, han skulle inte låta den gamla fula,
otäcka, otäcka justitierådinnan ta honom, han skulle
14. — af Ugglas, Afrodites leende.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
