- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
4

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I långa rader stodo hästarne bundna. Somliga
hade lagt ner sig; andra vädrade, upprätta och halft
gnäggande, den annalkande striden. Artilleristerne
slumrade, med hufvudena tryggt lutade mot sina
kanonvagnar. Bland de i pittoreska grupper hvilande
krigarne hördes då och då klingandet af ett vapen
eller det dofva ljudet af en fallande kask, då någon
vände sig i sömnen. För öfrigt rådde dödsstillhet
öfver allt, utom i den låga koja, der högqvarteret
blifvit förlagdt. Från dess fönster lyste det starkt,
och man kunde derigenom se dels skrifvande, dels
på golfvet fram- och tillbakagående, som det tycktes,
rådslående personer. Utanföre vandrade flera
ordonnanser af och an och ledde sina hästar vid
tyglarna, troligtvis i afvaktan på befallningar från
officerarne in i högqvarteret. Ej långt derifrån,
under ett skjul, som upplystes af en bredvid lagd
vakteld, förbundos af tvenne läkare några sårade,
som blifvit ditburna från skärmytslingen mellan
förtrupperna, och, när susningen i den närbelägna
småskogen för ett ögonblick utdog, kunde man
höra deras tysta klagan. En död grenadier hade
blifvit kastad nära elden, som redan brände i sulan på
hans sko, utan att någon fäste uppmärksamhet
dervid.

På högra flygeln lågo Savolax jägare, man vid
man, gevär vid gevär. Sällan, måhända aldrig, stod
en tapprare trupp i Svenska arméens leder. Dess
regementsrulla var en förteckning på hjeltar; på dess
fana hade ännu aldrig någon feg, som vanhedrat den,
aflagt krigare-eden. När dessa tappre valdes,
frågade man dem endast, om de kunde gå och om de
kunde skjuta. Man mätte dem icke på rekrytmåttet;
man kortklippte icke deras hår; man snörde dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:47 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/1/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free