- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
9

(1837-1838)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till en nästan jernartad materia, oböjd under tiden
och mödorna, känslolös för strapagen, som för
faran.

Hans kamrat, som stod bredvid honom, tycktes
ha utbytt barnskorna mot soldatens. Hans ålder kunde
näppeligen beräknas till mera än aderton eller nitton
år. Hans ansigte var fylligt och hade ännu icke
utbytt sina rosor och liljor mot den brunaktigare och
mera jemt fördelade färg, som är manna-anletets
tillhörighet. Det var nästan med uppsynen af en
lärjunge, som han skådade upp till den ålderstegne,
högväxte kamraten.

”Pah!” yttrade veteranen, ”att skjuta en Ryss i
krutröken är icke svårare, än att skjuta en sofvande
björn i morgondimman vid Uleå träsk. När du ser
en blixt gå ut ur krutmolnet midt emot dig, sikta då
fyra tum nedanom, och pang! så har du tagit din
karl på det ömma. Tacka sedan din Gud, attverlden
har en Ryss mindre, och ladda åter din bössa.”

”Men Gud vet ändå, korpral! om jag icke kommer
att darra på handen vid det första skott jag
skjuter.”

”Gör ingenting, gosse! Sådant der kommer med
tiden. Skam till sägandes, tror jag icke, att
många jägare här vid regementet stå så lugna, som jag
i kulregnet, och jag har varit med, då jag stått till
smalbenen i blod, då döden knyckte kamraterna till
både höger och vänster om mig, utan att jag kände
mitt hjerta klappa fortare än vanligt. Men ändå,
första gången jag gick till en drabbning — det var
emot Fredrik den ende — då trummorna hvirflade
och trumpeterna ljödo och jägarelden smattrade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:58:47 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aftlect/1/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free