Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för oss och de första kanonskotten doft rullade öfver
slätterna, då, pojke! hade jag en aning om hvad
räddsla vill säga. Men jag har aldrig känt denna
aning sedermera. Den, som har offrat hela sitt lif
åt hämnden,” tillade han, ”vet icke hvad bäfvan
betyder. Han kan endast frukta, att hans rof skall
undslippa honom. Och mina rof äro så många, att
knappt hatet kan räkna dem, och — hatet har
ändå godt minne.”
”Men vi skola ju vara vår trätobroder benägna,
säger alltid presten; vi skola förlåta, så varder
också oss förlåtet.”
”Jag förlåter aldrig,” svarade soldaten kort och
bestämdt, ”aldrig, hvarken i döden eller evigheten.
De mördade för en gammal man hans son och skändade
hans dotter. Ve Ryssarne!”
Rekryten såg frågande på gubben.
”Ser du,” sade denne, ”det var i 89 års krig.
Stor talan har försports i landet, om det var
rättvist eller icke. Det må de kunnige afgöra. Jag,
gamle man, kan det icke. Han, som anställde det,
står i alla fall nu derföre till svars inför sin Gud.
Måtte han der kunna två sina händer rena från det
blod, som flutit. Jag hade redan tagit afsked och
bodde på gränsen, ej långt från Lovisa. Jag såg
de Svenska tropparna tåga genom byn och såg både
Konungen och Hertigen. Båda voro ståtliga och
fagra herrar, nedlåtande och folkets vänner — i
orden åtminstone. De lofvade oss, vid genomtåget,
en snar seger, förökade och utvidgade gränser för
Finland, ära och glans för hela nationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
