- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
11

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Några dagar derefter kommo de tillbaka, men
utan seger, utan utvidgning af gränserna, utan ära och
utan glans. Sjelfva Konungen, som förut sett glad
ut, som en fästman på sin bröllopsdag, tycktes vara
nedslagen och begrundande, och han bar ej mera så
många ordnar, och så lysande kläder, som då han
först ryckte öfver gränsen. Han hade väl icke
tappat något slag, men han hade tappat hvad som värre
var, modet. Han sade oss likväl, att han lemnat
tillräcklig styrka qvar i sin rygg, för att hålla
Ryssarne från gränsen, och att vi icke behöfde frukta
för vår säkerhet.

Men en natt stodo lågorna plötsligen öfver våra
hufvuden. Hela byn var satt i brand af ett Ryskt
detachement. Vi sågo svärden blixtra utanför våra
fönster i skenet af mordbranden; vi hörde hästarnas
stampningar och ropen på ett barbariskt, för oss
främmande tungomål. Allt var oreda och förvirring,
fasa och förskräckelse. Man sköt till måls på de
halfnakna, som plötsligt väckta ur sömnen sprungo
mellan de brinnande byggnaderna. Man spetsade
dibarn på lansarna, och stötte sedan dessa i
väggarna, så att de stodo der darrande, tilldess husen
rasade och allt begrafdes i lågorna. Man tvingade med
sabelhugg dem, som en gång räddat sig, att åter
störta in i elden. På böner om nåd, om förbarmande
svarade kossackerne, att de ämnade släcka
elden med blod. Allt plundrades, åkermannens
dragare, den giriges kista, den fattiges bröd, jungfruns
dygd.

Jag och mina barn, en son och en dotter
vaknade vid skrällen af fiendtliga trumpeter, som ljödo
genom byns trånga gata, och den första anblick,
som mötte våra ögon, var eldskenet, som speglade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free