Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i skyn ooh skimrade på våra fönster. I detsamma
uppstöttes dörren af några Ryssar, som jublade
högt öfver den usla segern att öfverraska några
sofvande bönder. Min dotter var vacker”—gubben
torkade sig med rockärmen i ögat—”deras ögon föllo
på henne. En kossack fattade henne i det långa
håret, för att släpa henne med sig. Hennes bror,
som stod närmast, fattade en yxa och klöf dermed
rånarens hufvud. Hans dödsskri lockade en ny svärm
in i kojan. Jag öfvermannades; och nu fördes jag
ut, för att se, huru min son, efter misshandlingar
med muskötkolfvar och sabelhandtag, ännu lefvande
knuffades i elden, huru min dotter ...
Veteranen skar tänderna och hans händer knöto
sig krampaktigt. Han liknade en retad tiger, då
han höjde sig i hela sin längd, med sprutande ögon,
liksom såge han rofvet framför sig.
”Sparkad, trampad, till hälften sönderhackad af
kossackernas lansar, hvilka roade sig att på mina
armar och ben pröfva deras skärpa, blef jag, bakbunden,
som jag var, och troligtvis sjelf ansedd såsom
död, kastad bland en hop af lik.
Men jag lefde.
Tjutande af raseri, mera vilddjur, än menniska,
irrade jag några dagar kring i skogarna, och födde
mig af örter och bär. Det enda jag kan påminna
mig från denna tid, är att jag en gång önskade, att
i en minut få vara Gud. Då skulle jag till min
thron ha kallat mordengeln, och sagt till honom:
”Gå ut i Ryssland och förgör allt folk, ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
