- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
13

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Den finske jägaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spenabarnet allt intill gråhårsmanen; slipa ditt svärd och
skona ingen!” Mitt hat kunde icke vända sig mot
mina barns mördare, ty jag visste icke hvilka de
voro. Men de voro Ryssar. Derföre vände sig mitt
hat mot nationen.

Efter några dagar började mitt förnuft att
återvända. Jag vandrade då tilllbaka till ruinerna af
min boning. Jag kom dit en natt. Korpar hade
slagit ner på de halfförruttnade liken, som ännu
lågo qvar, ty ingen hade vågat röra dem i det osäkra,
af fiender kringsvärmade landet; stjernorna kastade
matta strålar öfver de sotiga eldstäderna, som ännu
upprätta sågo sig ikring bland förödelsen. En hund
tjöt på stoftet af sin mördade husbondes boning, och
dessa vilda, uthållna toner utgjorde det enda ljud,
som bröt tystnaden. Då gick jag fram till den plats,
der min koja hade stått, och föll ner på mina knän
och strödde aska öfver mitt hufvud. Och jag svor
en ed, så att sjelfva de mördades andar, om de
stodo mig nära, måst ha ryst tillbaka för den. Jag
svor en hämd, som tog en hel nation i sina armar,
och flög dermed, förbannande, ner i afgrunden.

”Sedan dess hände det ofta, när ett Ryskt
detachement tågade igenom något af våra trånga
bergpass, att en blixt sköt ut bakom någon skroflig häll,
som hvilade sig vid branten af ättestupan, och icke
sällan störtade då en Rysk officerare, dödligt sårad,
af hästen. Ty den hemlighetsfulla skytten träffade
alltid sitt rof i hjertat. Och när då hans uppsåt
lyckats, hörde man ett hemskt skratt genljuda emellan
klipporna. Man sökte uppspana och nedgöra den
vilde jägaren, som valde menniskor till sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free