- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
20

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett äfventyr af Marmontel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bugade sig tigande. Hon var klädd i en Polsk gul
klädning, som gynsamt visade hennes sköna former,
äfvensom det segrande uttrycket i hennes mörka
ögon. Det svarta, opudrade håret hade en prydnad
af musslor, som doftade af vällukter. Wid åsynen
af Marmontel rodnade hon och sade med den
ljufvaste röst: "jag ber om förlåtelse, Herr
Marmontel, att jag slitit er från ett angenämt sällskap, för
hvilket jag i ersättning ej kan bjuda er annat, än
obekanta och mindre intressanta menniskor."

Marmontel, änna icke i stånd att kunna svara,
bugade sig ännu en gång. Hon hade nog tillräcklig
erfarenhet, att anse det för ett icke dåligt tecken.
Leende räcker hon honom handen för att föra
honom in i matsalen. Rikt bordsilfver, dyrbart duktyg,
en utsökt måltid visade, att de förut gjorda
ursäkterna voro utan grund. Marmontel, öfvertygad att
han ej stod illa, blef nu sådan han brukade vara i
sällskaper. Samtalsgåfvan, en nu för tiden nästan
alldeles försvunnen talang, var då för tiden det mest
verksamma sätt att göra sig omtyckt, och måste vara
det ännu mera hos dem, som dermed förenade
snille. Han ville behaga och behagade i den grad, att
efter måltidens slut gästerna gingo sin väg på en
vink af Mamsell L., och dessa båda blefvo ensamma.
Noverre infann sig för att ge undervisning i dans;
detta var dödsstöten för Marmontel, det sista
medlet att besegra honom, om han icke varit det förut.
Utan något motstånd öfverlemnade han sig åt det
behag, förtjuserskan spridde omkring sig, åt den
förtjusning, som genomströmmade honom. Noverre gick
sin väg, båda blefvo nu ensamme för att först efter
midnatt skiljas åt.

"Hvad har ni nu i Paris att göra?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free