Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Ett äfventyr af Marmontel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Låt oss vara vänner," sade han, "jag skall visa
er, att jag har makt öfver mig. Men hvad vill ni?"
"För det första har Mamsell L. hört att ni är
sjuk, och jag måste göra mig underrättad om, huru
ni mår; sedan har jag ett uppdrag."
"Jag förstår, hon vill ha sina bref tillbaka."
"Ja!"
"Men jag lemnar dem icke."
"Hvarföre?"
"Emedan min ära kan vara henne en borgen;
misstro den man älskat, som man tryckt till sitt bröst!
Det är detsamma som att blygas öfver sitt val. Nej,
nej! jag lemnar dem icke. —"
"Hon fordrar dem emedlertid", sade Chevalieren
enträget, men med en mildrad häftighet.
"Hon fordrar dem? Ja, då måste jag väl ge med
mig.
Han ringde, tog på sig sin morgonrock, gick till
sitt skrifbord och tog en stor packe med bref, alla
numererade; äfven denna omständighet väckte
Chevalierens uppmärksamhet.
"Det var min enda tröst," sade han, "hon vill
beröfva mig den." Derefter gick han till kakelugnen
och kastade alla brefven i elden.
"En man af ära kan ej göra mer," sade
Mirabeau; "Mamsell L. måste vara nöjd; är hon det icke,
så förolämpar hon mig.".
De togo afsked af hvarandra, båda egande en
vän mera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
