- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
39

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Man satte sig slutligen till bords; glasen klingade.
Alla voro sysselsatta. Det var verkligen ett
hjertupplyftande skådespel att vid de välbesatta
borden se de glänsande raderna af krigare kort före
stormningens början. Hvar och en spisade der
sorglöst, utan att veta om han nästa dag skulle kunna
göra det, eller om han kanhända då sjelf skulle blifva
uppäten. En sådan likgiltighet alstras af en viss
själsstorhet, som är vida öfver alla ödets förskräckelser.
Med fyllda glas helsade vi den olycksbådande
natten. Jag sjelf, som i själsstorhet ej gaf
någon efter, hvarken med glas, eller knif och gaffel,
blef inom en half timme en helt annan menniska.
Jag lefde blott för det närvarande ögonblickets
lycka, liksom om intet tillkommande fanns för mig; —
jag måste sjelf beundra min kallblodighet.

Man proponerade flera rätt väl valda skålar.
Fäderneslandskärleken uppenbarade sig i sin fulla
glans och härlighet. Huru rysligt skönt afbildade
sig ej vapenbullret i samklangen af de höjda glasen
— huru eldigt stämde ej alla in — huru blixtrade ej
allas ögon af den gudomliga eld, som brann i allas
hjertan! Blott en enda skål tycktes mig dåligt vald:
”åt deras minne, som i natt eller följande dagar
stupa såsom Wiens försvarare för Kung och Fädernesland!”
— Det hade man bort låta bli. De som stupa
hafva er ringa tjenst deraf. En ovilja, liksom
feberskakning, öfverföll mig. Glasens klang föreföll mig
som klockringning; alla de som instämde i skålen
tycktes sjunga mitt Requiem.

Emedlertid slog klockan nio, och med detta
slag var det som om alla himlar brakat tillsammans
öfver oss. Fiendtliga bombardementet börjades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free