- Project Runeberg -  Afton-lectyr : samling af smärre intressanta berättelser till sällskapsläsning och sjelfnöje / I /
40

(1837-1838) With: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Mina äfventyr under belägringen af Wien. Af H. Zschokke

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hastigt och oförmodadt. Några ögonblick satt nästan
hela sällskapet der liksom förstenadt i en fasaväckande
dödstystnad. Mina käkben styfnade, mina armar
förlamades. Ett stycke vildt, som jag just då tagit
i munnen, blef orörligt fastklämdt emellan mina
tänder. Min granne till venster fastnade i skåret af
en pastej. Den till höger, som ville taga en citron
ur trynet på en stekt gris, höll denna frukt orörligt
framför djurets näsa. Flere händer med gafflar såg
jag, på vägen från tallrikarne till munnen, liksom
fasthållna af en osynlig makt sväfva i luften.
Ingenstädes märktes ett andetag, eller en rörelse. Blott
en vinflaska, som en Löjtnant fått tag i, flödade
immerfort öfver glas och bord.

Detta allt varade några ögonblick; derefter
hördes trummorna slå alarm. Hvar och en steg opp.
Hela sällskapet begaf sig ut på gården. Jag sjelf,
mera död än lefvande, följde de öfrige.

Jag kom till mitt manskap åter — på hvad sätt,
vet jag knappt sjelf. Gevären blänkte i lanternornas
fasaväckande sken. Fiendtliga artilleriets, så väl
som vårt egnas, åskknallar brakade immerfort. Öfver
oss flögo flammande kulor. Det var ett sådant
vapengny, ropande, skrikande och kommenderande, att
jag intet ögonblick tviflade, att fienden stod tätt
bredvid oss. Jag var tvärt emot all min beräkning förd
midt i olyckan, och stod ej mera att räddas; jag var
i samma led med fäderneslandets försvarare,
obarmhertigt belyst af en lanterna. O Pflock! huru många
suckar flögo ej emellan bomber och hautbitzer
genom luften till dig från mitt beklämda bröst.

Jag måste tillstå att man ej har så orätt, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:48:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aftlect/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free