Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett besök i Bedlam. Af Lord Ellis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”En vansinnig! hvad säger ni, Herr John,”
fortsatte den olycklige Tom, utomordentligt lifligt, och
sade sedan till James: ”De vilja ej tro, att jag är den
Evige Fadrens son, att jag är Jesus Christus.”
”De hafva orätt,” svarade James honom, som
ej såg hvartill det skulle gagna att strida mot hans
Manie.
”Nu ser ni, Herr John, att Herrn har igenkänt
mig,” ropade den stackars vansinnige full af glädje.
”J kunnen gå med honom,” sade uppsyningsmannen
till oss, ”det är ingen fara dervid; jag skall
inom ett ögonblick åter infinna mig.”
Den första Cell, vi besökte, inneslöt en gammal
domare, som hade den galenskapen, att vilja försända
hvar och en till galgen. Det var en torr, lång,
smal man med sammanbitna läppar, lång näsa och
svarta, djupt liggande ögon. Han bar en svart rock,
svarta byxor och en hvit halsduk. Då vi fingo se
honom, gick han med i kors lagda händer fram och
tillbaka, och vid hvarje steg sade han: ”Jag dömer
honom till dödsstraff.”
”Jesus Christus,” ropade han, då han såg oss
komma med den stackars Tom, ”hvad vilja dessa
herrar mig?”
”Var obekymrad,” svarade honom Tom, som alltid
talade som en förnuftig menniska, om man ej
betviflade hans guddom. ”Det är vänner.”
”Saken är vigtig, ganska vigtig, mina Herrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
