Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Ett besök i Bedlam. Af Lord Ellis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
”Det är icke han!”
Denna berättelse hade rört mig; jag gick åter
till Marie.
”Min gamle fader,” sade hon suckande till mig,
”höll sig för att vara i grund ruinerad, men jag har
sparat tillsammans så mycket, att vi deraf kunna
lefva lycklige. Min Herre, fortfor hon sedan med
bedjande min, jag har tillstält en liten fest till hans
ankomst, om ni ville göra oss den äran, att vara
närvarande vid densamma, så skulle er och er väns
närvaro göra mig ett stort nöje. Jag skulle musicera
och det skalle säkert lyckas oss trenne att förströ
hans sorg.
”Men om han ej komme, om en mig obekant
orsak tvang honom att uppskjuta sin resa?”
Vid dessa mekaniskt uttalade ord såg den stackars
flickan förvånad på mig, gömde efter några
ögonblick, under hvilka hon syntes samla sig, sitt
ansigte i sina händer, smälte i tårar och aflägsnade sig
sorgsen.
Uppsyningsmannen förde oss sedan till den stackars
Johns Cell, och vi funno honom sittande på en
stol. Han såg på oss bedröfvad, och då jag talade
om hans Fru, började han att gråta.
Jemte hans Cell var den, i hvilken Marie’s fader
bodde. Han var en sextioårig med snöhvita hår, och
hans ansigte bar prägeln af ett så djupt svårmod, att
jag ej kunde afhålla mig ifrån en liflig rörelse. Han
satt i sin Cell, frammumlade allt som oftast sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
