Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En ungdomsbekantskap. Af Fredrik Hallberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
satsen att af små orsaker de största händelser
uppkommit. 2. Skall denna belysning visa min
egen admirabla talent att berätta; quod excurrit
må den sysslolösa läsaren roa sig med att
på egen hand utfundera. Jag har nu andra
funderingar.
Sommarsolen strödde sitt poëtiska guld en
eftermiddag öfver Djurgårdens lunder. Himlen
var kant och klar, som det tomma intet, ty
några regnlass voro redan urlassade. Grönskan
var skärare, friskare, mera talande genom
regnemaljen. Den låg fet och tjock qvar och lyste
grannt i tusen strålar och figurer, liksom det
yppersta damascerade eldstål. Sanden i gångarne
omkring Rosendals slott höll sig stilla och
beskedlig. Det kunde vara omkring kaffedags,
fast det är bra obestämdt, emedan seden är så
olika; somliga dricka alls inte kaffe på
eftermiddagarne, antingen af ekonomisk eller
patriotisk eller dietetisk beräkning, somliga åter
klockan 1 eller 2, eller 3, eller 4, eller 5,
eller 6, somliga hela dagen. Här menas dock
den kungliga kaffetiden på den kungliga
djurgården. Det var mycket folk på djurgården
den dagen. Det var likväl icke den första Maj,
icke heller Bellmansårsdagen. Bland andra
tvåbenta djur, som ”spankulerade” omkring Sveriges
Dyrehaven, var äfven jag, då för tiden en munter
student från det absolutistiska kråknästet
Upsala, Sveriges Oxford.
Betänk kära läsare hvad jag kände och njöt,
då du får veta, att jag då var första gängen
på Djurgården. Aldrig hade jag sett ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
